Den 13/4 fick jag äran att tillsammans med eliten från Åled åka till vackra Skövde och springa veteran-SM i halvmarraton. Eller rättare sagt så åkte vi upp dagen före och kinesade i en lite stuga på landet och gick på lokal och käkade hamburgare.
På lördagen var det dags för Skövdeloppet vilket i år även var VSM över 21,1 km. Jag startade i M35 och ”Stickan” i M40. Jag hade fått för mig att detta var en snabb och flack bana men började redan i omklädningsrummet ana ugglor i mossen då erfarna herrar talade om hur backig banan var och att ”Göteborgsvarvet är ingenting jämfört med detta”. Med tanke på att jag haft så pass ont i höften under ett års tid samt att jag inte sprungit distans över 2 mil fler än tre gånger i år hade jag inga större förväntningar på att det skulle bli något vidare. Banan var som herrarna i omklädningsrummet sade, kuperad och med två vändpunkter. Det var även stundtals besvärlig motvind. Efter första kvarten insåg jag att det inte skulle bli något SUB80, jag passerad 10,5 på ca 40:30 och kände inte att jag hade kraft nog att göra negativ split. Överraskande var att jag kände mig pigg under hela loppet och kunde även plocka några placeringar och passera flertalet löpare efter 19 km.
I mål gick jag på 1:23-nånting, vilket är det snabbaste halvmarratonloppet jag gjort. Resulterade även i en åttondeplats i M35. Det gav också blodad tand att träna vidare under året och målsättningen till hösten är att springa en snabb och flack banan med förhoppning om att gå under 80 minuter. Det känns inte långt borta. Stickan då? Jo han sprang på 1:14 och vann sin klass. Så jag fick i alla fall ha en guldmedalj med mig i min bil hem. Även om den inte var min…
Efter några dagars vila så har träningen kommit igång igen och jag känner väldigt lite smärta i höften. Nästan ingen alls. Övningarna från och besöken hos osteopaten har haft effekt!
Kommentera