Efter smärttillfället i maj på intervallpasset med Johan med lång löpvila som konsekvens så har äntligen löpningen kommit igång.
Förra veckan testade jag, för första gången någonsin, att springa 3000 meter på bana. För mig var det ett rent test för att på nåt vis se hur formen är. Eller snarare hur dålig den är.
Även om tiden, 10:30-nånting, inte är något som jag är nöjd med är jag nöjd med att kunna springa ett fart-pass som inte generade en smärta i hälen som inte går att hantera.
Den senaste tiden har det blivit löpning varannan dag ungefär. En dag till vila och ”läkning” efter hård ansträngning av senan i foten. Denna veckan har jag prövat att springa tre dagar i rad. Först ett pass med klubben på tisdagskvällen följt av jogg hem från jobbet på onsdagen och till jobbet på torsdagen. På något vis känns det bättre i foten än om jag hade vilat en dag emellan. Det kan vara värt ett försök att hålla igång dagligen med löpning men då med försiktighet och inte springa för hårt och snabbt. Får se om det fungerar.
Om ett par veckor prövar jag stötvågsbehandling av hälen med goda förhoppningar om att det påskyndar läkningen.
Nästa vecka är det höstens första styrelsemöte med Falkenbergs RR, där och då kan jag lägga fram ett besked till mina klubbkamrater som kanske inte tas emot med glädje. Eller. Vi får se…
Hej då.
